“An organization’s ability to learn, and translate that learning into action rapidly, is the ultimate competitive advantage”
– Jack Welch
Att lärande prioriteras i organisationen är inte bara viktigt ur medarbetarens perspektiv och utveckling, utan avgörande för att organisationen ska få tillväxt samt nå framtida mål.
Problemet är dock att det ofta stannar just där: vid ett lärande. Missförstå mig rätt, lärande är både utvecklande och avgörande, men det räcker inte. Tänk dig in i scenariot att en person i detalj kan berätta hur man hoppar upp på en cykel, tar bort stödet, använder sig av pedalerna för att kedjan ska gå runt och därefter parerar med styret för att kunna svänga åt önskvärt håll. Värdefull kunskap absolut, men om personen inte klarar av att hantera hojen i praktiken blir den kvar i cykelstället och personen ifråga får helt enkelt promenera sig fram.
Att skicka chefen eller medarbetaren på ytterligare en kurs är inte alltid lösningen, följ snarare upp och ställ krav på agerande och resultat utifrån de kurser som han eller hon redan gått.
Det är inte förrän lärandet översätts till ett agerande eller ett förändrat beteende som det går att mäta själva lärandets effekter. Och det är dessa effekter som motiverar medarbetare till fortsatt lärande och utveckling. Jag menar, hur många skulle våga anta utmaningen att anmäla sig till Vätternrundan utan att faktiskt lärt sig cykla först?
Självklarheter förvisso. Jag vågar dock påstå att du inte behöver leta särskilt länge för att upptäcka att dagens organisationer tyvärr har rätt gott om icke cyklande cykelfantaster.